Hem - Nyheter - Detaljer

Vart ska ditt plastavfall ta vägen nu när Kina inte vill ha det? Facebook Twitter Flipboard E-post 13 mars 20194:28 PM ET

Plastskräp från Trader Joe's och ett AARP-kort kikar fram ur kullar av plastskräp som samlas i Indonesien.

Det är ett tecken på en ny global dilemma: Vad ska rika länder göra med sitt plastavfall nu när Kina inte längre köper det?

13

I åratal sålde Amerika miljontals ton begagnade yoghurtbägare, juicebehållare, schampoflaskor och andra typer av plastavfall till Kina för att återvinnas till nya produkter.


Och det var inte bara USA. Cirka 70 procent av världens plastavfall gick till Kina – cirka 7 miljoner ton per år.

Många kinesiska miljonärer präglades när återvinningsföretag startade och blomstrade. Visst, de betalade för världens plast- och papperssopor, men de tjänade mycket mer pengar på att bearbeta det och sälja de råvaror som blev resultatet.


Men förra året släppte den kinesiska regeringen en bomb över världens återvinningsverksamhet: den skar ner nästan all import av skräp. Och nu skickas mycket av den plasten till andra länder som inte har kapacitet att återvinna den eller kassera den på ett säkert sätt.


För att förstå den nuvarande situationen måste vi gå tillbaka i tiden ett par decennier.


En miljardär är född

1995 startade Zhang Yin ett pappersåtervinningsföretag i Kina som heter Nine Dragons. Hon skulle bli Kinas första kvinnliga miljardär. Kina ville ha skrotpapper och plast att återvinna till fler produkter, och Yin tog marknaden.

Martin Bourque driver en av de äldsta återvinningsverksamheterna i USA som en del avEkologiskt centrumi Berkeley, Kalifornien. "Det fanns mäklare runt om i världen som köpte upp varje plastskrot de kunde hitta och betalade den högsta dollarn för det", säger han.


Och det fanns den här briljanta taktiken för att öka vinsten: Västkustens hamnar i USA var fulla av tomma kinesiska fraktcontainrar som hade kommit för att leverera varor till amerikanska konsumenter. "Så det var mycket vettigt att skicka ut [avfall] genom hamnen i ett tomt fartyg som ändå skulle tillbaka," säger Bourque.

För amerikanska återvinningsföretag var det en för bra affär för att låta bli. Många typer av plast - påsar, koppar, plastfolie, tunn film - tuggummi sorteringsmaskiner på materialåtervinningscenter i USA och är av nästan inget värde för återvinningsföretag.


Avfallsexperten Joe Dunlop vid Aten-Clarke County materialåtervinningsanläggning nära Aten, Ga., förklarade problemet. Transportband levererar massor av skräp varje timme, med magneter som leder bort metall och papper till papperskorgar för återvinning. En del plast slängs också i kassan, om den är återvinningsbar - flaskor, till exempel. Men resten, som en låda täckt av filmplast - tunna flexibla plastskivor - är inte lätt att återvinna.


Han drar upp en 2-fots-fyrkantig kartongbit ur en 10 fots hög med skräp. "En kartong insvept i vår No. 1 förorening, filmplast", säger han. "Det är bara dåligt. Vad är det som är så hemskt med en kartong att de var tvungna att gå och göra så här mot den?"

Kombinationen av kartong och plast innehöll ursprungligen drycker, säger han, "men har du någonsin behövt packa upp behållare? Det gör ont i baken."

Dunlop säger att mycket av den plasten är värdelös när det kommer till återvinning i USA. Det hamnade mestadels på soptippar tills Kina kom.

Kina hade gott om kapacitet att hantera plast och massor av billiga arbetare för att sortera det återvinningsbara materialet från det icke-återvinningsbara. År 2016 exporterade USA nästan700 000 ton per årenbart till Kina. Sammantaget importerade Kina 7 miljoner ton från hela världen.


För ungefär fem år sedan började den kinesiska regeringen oroa sig för att allt skräp skulle komma in. Mycket av plasten var förorenad med saker som gjorde det svårt och dyrt att återvinna – papper, matavfall, plastfolie (som inte är återvinningsbart). Och en del av plasten var svår att återvinna och därmed inte lönsam att importera.

Dessutom smög sig mycket plast in illegalt, utan tillstånd. Dessa flyg-om-återvinningsföretag dumpade saker som de inte kunde återvinna, vilket orsakade föroreningar på land och i vattendrag.

Faktum är att Bourque faktiskt spårade en del av plastskrotet från hans operation i Berkeley. 2016 grävde han ner en GPS-transponder i en av sina balar med pappers- och plastavfall från Ekologicentrum. Avfallsmäklare köpte den. Han följde transponderns elektroniska signaler till en stad i Kina. Bourque kontaktade sedan lokala invånare för att dokumentera vad som hände med den. De rapporterade till Bourque vad de såg.

"Och det vi hittade bekräftar några av våra värsta mardrömmar: dumpning i den lokala kanjonen av material som de inte kunde återvinna, plast i jordbruksmarken inkorporerad i jorden på sädesfälten i närheten", säger han.


Kina säger nej

Så den kinesiska regeringen slog till.

Under 2017 började regeringen dra ner på importen av plastavfall. Sedan den stora bomben: I januari 2018 förbjöds nästan all import. Förra året tog Kina in mindre än 1 procent av sin totala 2016.

Det betyder att en enorm mängd plast letar efter en plats att gå till. Särskilt, säger Bourque, i västra USA, där samhällen var starkt beroende av den kinesiska handeln.

"Mycket av det lagras", säger han. "Du vet, folk som har lagerutrymme." Många samhällen - somEugene, Ore. — tillfälligt slutat samla in saker som yoghurtbehållare och schampoflaskor som brukade gå till Kina.

Keefe Harrison driver en ideell organisation som heterÅtervinningssamarbetesom arbetar för att förbättra återvinningsgraden. Hon säger att mer plast i USA nu hamnar på deponier eller förbränns, vilket skapar föroreningar. Och hon säger att förvirringen är nedslående för konsumenterna. "Det är väldigt svårt att slå på och av återvinning", säger hon. "Du kan inte säga till dina medborgare 'I dag är vi'inte återvinningmer, men nästa vecka börjar vi igen.' "


Harrison säger att om återvinningsföretag i USA ska ta tag i det behöver de hjälp. Dels behöver de mer bra, värdefull plast — flaskor och badkar som de som tvättmedel kommer in, till exempel, som är lättare att återvinna till råplast som de kan sälja vidare i USA. "Sanningen är att bara hälften av amerikanerna kan återvinna hemma lika lätt som att slänga något", säger hon. "Så det är steg ett som vi måste fixa."


Nya resmål

Samtidigt har transporterna av plastavfall till andra sydostasiatiska länder skjutit i höjden. Exporten från USA till Thailand ökade med nästan 7 000 procent på ett år. Malaysias ökade flera hundra procent. Dessa siffror sjönk under 2018 efter att dessa länder minskat på importen.

Stiv Wilson är miljöaktivist och dokumentärfilmare som arbetar med ett projekt om avfall som heterBerättelsen om saker. Han har också arbetat med en miljögrupp som heter Ecoton i Indonesien, ett annat stort importland. Wilson besökte en stad nära en återvinningsanläggning i staden Surabaya. Anläggningen tar pappersbalar blandade med plast.


"Den plasten skiljs åt av pappersfabriken", säger han. "Det dumpas i grannsamhället, och då är det enda sättet att bli av med det att öppet bränna det. Det används också som bränsle för att koka vatten för att göra tofu i små tofufabriker runt om. ... Luft, vatten och mark (berördas) av detta."

Och han är den som har dokumenterat unika amerikanska föremål som indikerar var mycket av skräpet kommer ifrån - "Som AARP-kort med namn på. Så uppenbarligen vet du var det kommer ifrån."



Skicka förfrågan

Du kanske också gillar