Historien om plastpåsar

Cybertron hittade plasticiteten hos nitrocellulosa, och de saker som tillverkades var fortfarande ogenomträngliga. Han använde den för att göra några vackra risskålar, koppar, flaskor och tekannor. Han beundrade sina mästerverk och skrev ett brev till sin vän, den berömda vetenskapsmannen Faraday. Tyvärr brydde sig inte Faraday förrän en fotograf dök upp. Fotografen Alexander Parks har många hobbyer, och fotografi är ett av dem. På 1800-talet kunde folk inte köpa färdig-fotografisk film och kemikalier som de gjorde idag, och de måste ofta göra vad de behövde. Så varje fotograf måste också vara kemist.

"Fadern" till detta magiska material är den vanligaste cellulosan i växter.

1845, när kemisten Sebtan, som bodde i staden Basel i nordvästra delen av Schweiz, experimenterade hemma, slog han av misstag i bordet med koncentrerad svavelsyra och koncentrerad salpetersyra. Han tog hastigt upp sin frus förkläde för att torka av bordet. Blandad syra. Efter det hektiska hänger han upp förklädet på spisen och bakar det. Oväntat smäller och brinner förklädet och blir omedelbart till aska. Cybertron återvände till labbet med denna "betydande upptäckt" och upprepade "olyckor". Efter många försök hittade Cybertron äntligen orsaken: huvudkomponenten i det ursprungliga förklädet var cellulosa, som var i kontakt med en blandning av koncentrerad salpetersyra och koncentrerad svavelsyra för att bilda nitrocellulosaester, som senare användes flitigt i nitrocellulosa. .

Ett av materialen som används vid fotografering är "bomull", som är en "nitrocellulosa"-lösning, det vill säga en lösning av nitratcellulosa i alkohol och eter. Den användes för att limma ljuskänsliga kemikalier på glas för att göra en motsvarighet till dagens fotografiska film.

På 1950-talet tittade Parks på olika sätt att hantera bomull. En dag försökte han blanda bomullen med kamferen. Till hans förvåning gav blandningen ett flexibelt material som var böjbart. Parker kallade ämnet "Paxin", vilket var den tidigaste plasten.

Parker använde "Paxin" för att göra en mängd olika föremål: kammar, pennor, knappar och smycken. Parks är dock inte särskilt affärsmedveten och har förlorat pengar på sin egen affärssatsning. På 1900-talet började man utforska nya användningsområden för plast. Nästan allt i familjen kan göras av någon form av plast.

Fortsätt att utveckla resultaten av Parks och dra nytta av det och lämna det till andra uppfinnare. John Wesley Hayat, en tryckare från New York, såg denna möjlighet 1868, när ett biljardföretag-beklagade sig över brist på elfenben. Hayat förbättrade tillverkningsprocessen och gav ett nytt namn för "Paxos" - "Civil" (falskt elfenben). Han fick en färdig-marknad från biljardtillverkare och gjorde snart en mängd olika produkter av plast.

Tidiga plaster var benägna att brand, vilket begränsade omfattningen av produkter som användes för att göra dem. Den första plasten som framgångsrikt klarar höga temperaturer är "Beckerett". Leo Beckland vann patentet 1909.

1909 syntetiserade Baeland i USA för första gången fenolplast. På 1930-talet introducerades nylon, och det kallades "kombinerat av kol, luft och vatten, tunnare än spindelsilke, hårdare än stål och överlägset silke." Deras uppkomst lade grunden för uppfinningen och produktionen av olika plaster. På grund av utvecklingen av den petrokemiska industrin under andra världskriget ersatte plastråvaror kol med olja, och även plasttillverkningsindustrin utvecklades snabbt.

Plast är ett mycket lätt ämne som kan mjukas upp genom uppvärmning vid mycket låg temperatur, och kan göras i olika former efter önskemål. Plastprodukterna är färgglada, lätta i vikt, inte rädda för att falla, ekonomiska och hållbara. Dess utseende har inte bara lett till bekvämlighet för människors liv, utan också i hög grad främjat utvecklingen av industrin.